Det är lite roligt att vissa skriver kommentarer utan att skriva under med namn...
Men kul att ni skriver iaf. Jag misstänker att det är mor och syster som strular så.
Det är Valborg idag och jag önskar er god eld.
Var hos tandläkaren idag med. Det var en semitrevlig upplevelse. Igår var jag där för en undersökning som gick loss på 45kr. De hittade en lagning som var kass så jag fixade den för en dryg tvåhundring. Men igår när jag fått en smärtstillare så gick strömmen. De sas att jag skulle komma tillbaks idag, så det gjorde jag. Till ett kolmörkt väntrum. Men efter en timma så blev det ljust och de fixade tanden. Får väl se hur bra det är senom ett tag.
Ska dra till flygplatsen snart. Synd att jag inte har råd med taxi, eller iaf inte i rials. O jag vill inte växla mer dollars. Kommer antagligen få trixa ett par timmar med bussar o skit. Blä.
Kram på er alla!
onsdag 30 april 2008
tisdag 29 april 2008
fix fix
mamma!
Jag kom p[ att jag har tajt med tid fr´ån att jag landar till att t´åget går till ö¨stersund. Är det m¨öjligt att du kan ringa urban och kolla om han är hemma under torsdagseftermiddagen? Jag lämnade lite saker som inte fick plats hos honom. Det är inga livsviktiga saker jag har där, men min dator hade varit bra att ha.
Planet landar 1. Tåget g´år 4. Så´det är som sagt tajt. I värsta fall f´år jag strunta i det, eller ta ett senare tåg. Han kanske inte alls är hemma.
Kram på´dig!
Jag kom p[ att jag har tajt med tid fr´ån att jag landar till att t´åget går till ö¨stersund. Är det m¨öjligt att du kan ringa urban och kolla om han är hemma under torsdagseftermiddagen? Jag lämnade lite saker som inte fick plats hos honom. Det är inga livsviktiga saker jag har där, men min dator hade varit bra att ha.
Planet landar 1. Tåget g´år 4. Så´det är som sagt tajt. I värsta fall f´år jag strunta i det, eller ta ett senare tåg. Han kanske inte alls är hemma.
Kram på´dig!
måndag 28 april 2008
The End of the line
Ja, nu har han alltså nått resans slutliga destination verkar det som. Jag anlände till Tehran 04:32 okal tid. Det var inte optimalt. Tre timmars sömn på ett tåg är inte likvärdigt en god natts s¨ömn bredvid sin kvinna. Inte heller en semi-god nattssömn ensam. Alla mosaferkhunes jag har testat har varit fulla. Gick till ett ställe jag bott på innan (dom har t o m trontoaletter) som säger att dom antagligen har klockan ett. Nu är kockan halv elva och jag har rumlat runt stan ett tag.
Resan har gått som följer sen senast jag skrev:
Jag lämnade Kish Island för Shiraz på fredagen, fortfarande med en väldig värk i ryggen f ö.. Flygresan dit var lite spännande p´å det sätt att planet var av en mycket gammal modell och ett arvegods från Ryssland under Iran-Irakkriget enligt uppgift (då de röda var leverantör av vapen och annat till Iran fö¨r den som inte känner till det). Planet hade gott om benutrymme konstigt nog. Samma uppgiftslämnare berättade att det var för att man hade monterat bort de säten som inte h¨öll måttet längre och jämnat ut utrymmet mellan sätena (som är monterade på´skenor) till en mycket god rymd fö¨r benen. Såpass mycket att man kunde sitta med raka ben utan att sparka framförvarande i ryggen.
F¨ördelen med flyg är att det gå´r fort säger m´ånga, f¨ör mig är det att toaletten har sits. Guld värt! Det väger lätt upp erfarenheten att torka arslet med en halv använd näsduk.
Runt Shiraz vaknade jag efter en stund god sömn av att planet skakade väldigt, Shiraz omgivning är vackra men höga berg som bildar fräcka vindar när man skall ner fö¨r landning och i Iran så är flygtekniken inte riktrigt som i Sverige. Här flyger man planet, inte bara upp och ner. Man svänger hit och dit med kraftiga rörelser. Det sägs att må´nga pioter här är utbidade i det militära och är lite äventyrliga av sig f¨ör att de saknar sina sm´å goa stridsplan. De små¨goa stridsplanen kan man med fördel titta på´under väntan på´sin egen fight. De trängser sig smidigt före stora jetplan på banan. Oftast tung bestyckade, kanske med atrapper, men det ser ball ut.
I planet sitter folk och ringer i sina mobiltelefoner under färden. Tämligen obehindrat. Under landningsfasen till Shiraz såg man också en del radband som snurrade rätt fort.
Det är en rätt angenäm färd man f´år för ett ringa pris när man flyger i Iran, har snedvridit mitt urval urval av fenomen i Irans luftrum för att de sakerna är roligast.
Vä i Shiraz träffade jag på en märklig kille som p´åstod sig prata engelska men inte förstod ett skit förstod jag sen. Han bara nickade till allt och sa: -Jaaaa!
F¨örutom de otroliga Persepolis och Eram garden med fler ställen s´å var Shiraz en vacker men inte helt angenäm upplevelse tack vare denna närmast religiöst fantatiske lille herre, som änd´å visade stor gästvänlighet i god Iransk sed.
Utdrag ur hans guidade tur p´å Persepolis:
-over there, girls asnoover. *pekar mot ett ställe*
-asnoover?
-asnooover! understand?
-not really, what is a asnoover?
-asnoover.
-yes?
-over there, asoover.
-yes, I understand that it's ovetr therm but what is a asnoover?
-OVER THERE!
-yes, I know it's over there, but what is that?
-asnoover! see?
-*går fram o kollar på nåt som ser ut som ett badkar* a shower?
-yes, asnoover.
-ah, I see. Nice!
Jag var också på någon fest med samma kille däd herrarna festade där nere och damerna på övervåningnen. Korvfest. Under hela festen försökte jag lista ut vem det var som fyllde å´r, men det gick inte. Ingen kunde förklara på något sätt. Det var en nå´got avanligt fest där f´å personer dansade och d som gjorde det blev utskrattade, trots att de dansade klassisk perisisk dans. Jag fattade ingenting. Musiken var förövrigt ofattbart hög och lajv vilket är en dödligt då´lig kombo f¨ör en fest. Ingen dans och högmusik=man kan inte prata, bara sitta o glo och skratta på/åt de som dansar.
Festen utspelade sig i ett hörn av världen som heter Marvdasht. Ett ställe som har ett Maydan-e-Basij som är Basijtorget typ. Basij är en märklig grupp som är av militär/polisiär art har jag för mig och bedrivs på frivillig basis. Ofta av studenter. På´det torget st´å¨r det statyer av män med granatgevär och koraner på väg mot Irak. Hela stan är full av idolbilder på´stupade frå´n Iran-Irak-kriget. Som tur är så´är detta en ovanlig syn. Det skall poängteras. Religionen och dess negativa fö¨ljder har varit minimala. Med scarftvång som tydligaste tecknet på´att allt inte är som det skall.
Jag drog till Esfahan igen efter två dagar. Nattbussen. Träffade en son-son-son-son-son-son osv till Muhammed på´bussen. Läste senare samma dag att Muhammed inte hade n´ågra söner som överlevde spädbarnsålder. Så´jag undrar jag.
I Esfahan hakade jag på´Brandon och gänget där igen. Det var grymt igen. Åt massa god mat, träffade trevligt folk. Kollade in ett gäng moskeer och gjorde lite turistshopping. Stannade två dagar, en natt sen var det dags att hoppa p´å natttåget till Tehran. Nu sitter jag här och väntar p´å att få´ett rum att sova i. Imorgon kväll drar jag till Imam Khomenini International Airport o sen hemåt. Insh'allah såklart.
Ska hem och domesticera min kvinna. Kö¨pte nämligen en rakkniv idag. En present till mig själv tänkte jag. Ska fixa en skö¨n stol med bara, sen ska jag sitta där och bli rakad hela dagarna.
Araber är visst immuna mot sol! Det vet varenda en.
Underbart att h¨öra att det gå´r så´bra för min aunderbara syskonbarn! Jag ska skynda mig ner och leka. Längtar efter er allihopa där nere!
Längtar hem en del nu faktiskt. Känns som en transportsträcka. Ska bli underbart att dyka upp i ^Östersund. Förhoppningsvis redan p´å Torsdag kväll. Annars Fredag morgon. Kramas o pussas lite!
Sitter en kille och tittar på´bögporr bredvid mig just nu. Det känns lite otippat på ett internetcaf'e i ett land där det är dö¨dsstraff på´homosexualitet. Blev raggad p´å av en b¨ög sista kvällen på´Kish med. Men det orkar jag inte skriva nu.
Ha det gott mina nära och kära och alla andra! Saknar er!
Resan har gått som följer sen senast jag skrev:
Jag lämnade Kish Island för Shiraz på fredagen, fortfarande med en väldig värk i ryggen f ö.. Flygresan dit var lite spännande p´å det sätt att planet var av en mycket gammal modell och ett arvegods från Ryssland under Iran-Irakkriget enligt uppgift (då de röda var leverantör av vapen och annat till Iran fö¨r den som inte känner till det). Planet hade gott om benutrymme konstigt nog. Samma uppgiftslämnare berättade att det var för att man hade monterat bort de säten som inte h¨öll måttet längre och jämnat ut utrymmet mellan sätena (som är monterade på´skenor) till en mycket god rymd fö¨r benen. Såpass mycket att man kunde sitta med raka ben utan att sparka framförvarande i ryggen.
F¨ördelen med flyg är att det gå´r fort säger m´ånga, f¨ör mig är det att toaletten har sits. Guld värt! Det väger lätt upp erfarenheten att torka arslet med en halv använd näsduk.
Runt Shiraz vaknade jag efter en stund god sömn av att planet skakade väldigt, Shiraz omgivning är vackra men höga berg som bildar fräcka vindar när man skall ner fö¨r landning och i Iran så är flygtekniken inte riktrigt som i Sverige. Här flyger man planet, inte bara upp och ner. Man svänger hit och dit med kraftiga rörelser. Det sägs att må´nga pioter här är utbidade i det militära och är lite äventyrliga av sig f¨ör att de saknar sina sm´å goa stridsplan. De små¨goa stridsplanen kan man med fördel titta på´under väntan på´sin egen fight. De trängser sig smidigt före stora jetplan på banan. Oftast tung bestyckade, kanske med atrapper, men det ser ball ut.
I planet sitter folk och ringer i sina mobiltelefoner under färden. Tämligen obehindrat. Under landningsfasen till Shiraz såg man också en del radband som snurrade rätt fort.
Det är en rätt angenäm färd man f´år för ett ringa pris när man flyger i Iran, har snedvridit mitt urval urval av fenomen i Irans luftrum för att de sakerna är roligast.
Vä i Shiraz träffade jag på en märklig kille som p´åstod sig prata engelska men inte förstod ett skit förstod jag sen. Han bara nickade till allt och sa: -Jaaaa!
F¨örutom de otroliga Persepolis och Eram garden med fler ställen s´å var Shiraz en vacker men inte helt angenäm upplevelse tack vare denna närmast religiöst fantatiske lille herre, som änd´å visade stor gästvänlighet i god Iransk sed.
Utdrag ur hans guidade tur p´å Persepolis:
-over there, girls asnoover. *pekar mot ett ställe*
-asnoover?
-asnooover! understand?
-not really, what is a asnoover?
-asnoover.
-yes?
-over there, asoover.
-yes, I understand that it's ovetr therm but what is a asnoover?
-OVER THERE!
-yes, I know it's over there, but what is that?
-asnoover! see?
-*går fram o kollar på nåt som ser ut som ett badkar* a shower?
-yes, asnoover.
-ah, I see. Nice!
Jag var också på någon fest med samma kille däd herrarna festade där nere och damerna på övervåningnen. Korvfest. Under hela festen försökte jag lista ut vem det var som fyllde å´r, men det gick inte. Ingen kunde förklara på något sätt. Det var en nå´got avanligt fest där f´å personer dansade och d som gjorde det blev utskrattade, trots att de dansade klassisk perisisk dans. Jag fattade ingenting. Musiken var förövrigt ofattbart hög och lajv vilket är en dödligt då´lig kombo f¨ör en fest. Ingen dans och högmusik=man kan inte prata, bara sitta o glo och skratta på/åt de som dansar.
Festen utspelade sig i ett hörn av världen som heter Marvdasht. Ett ställe som har ett Maydan-e-Basij som är Basijtorget typ. Basij är en märklig grupp som är av militär/polisiär art har jag för mig och bedrivs på frivillig basis. Ofta av studenter. På´det torget st´å¨r det statyer av män med granatgevär och koraner på väg mot Irak. Hela stan är full av idolbilder på´stupade frå´n Iran-Irak-kriget. Som tur är så´är detta en ovanlig syn. Det skall poängteras. Religionen och dess negativa fö¨ljder har varit minimala. Med scarftvång som tydligaste tecknet på´att allt inte är som det skall.
Jag drog till Esfahan igen efter två dagar. Nattbussen. Träffade en son-son-son-son-son-son osv till Muhammed på´bussen. Läste senare samma dag att Muhammed inte hade n´ågra söner som överlevde spädbarnsålder. Så´jag undrar jag.
I Esfahan hakade jag på´Brandon och gänget där igen. Det var grymt igen. Åt massa god mat, träffade trevligt folk. Kollade in ett gäng moskeer och gjorde lite turistshopping. Stannade två dagar, en natt sen var det dags att hoppa p´å natttåget till Tehran. Nu sitter jag här och väntar p´å att få´ett rum att sova i. Imorgon kväll drar jag till Imam Khomenini International Airport o sen hemåt. Insh'allah såklart.
Ska hem och domesticera min kvinna. Kö¨pte nämligen en rakkniv idag. En present till mig själv tänkte jag. Ska fixa en skö¨n stol med bara, sen ska jag sitta där och bli rakad hela dagarna.
Araber är visst immuna mot sol! Det vet varenda en.
Underbart att h¨öra att det gå´r så´bra för min aunderbara syskonbarn! Jag ska skynda mig ner och leka. Längtar efter er allihopa där nere!
Längtar hem en del nu faktiskt. Känns som en transportsträcka. Ska bli underbart att dyka upp i ^Östersund. Förhoppningsvis redan p´å Torsdag kväll. Annars Fredag morgon. Kramas o pussas lite!
Sitter en kille och tittar på´bögporr bredvid mig just nu. Det känns lite otippat på ett internetcaf'e i ett land där det är dö¨dsstraff på´homosexualitet. Blev raggad p´å av en b¨ög sista kvällen på´Kish med. Men det orkar jag inte skriva nu.
Ha det gott mina nära och kära och alla andra! Saknar er!
torsdag 24 april 2008
Solbränd!
Hela natten har jag legat i frossa och mått illa. Kissat 9 ggr under natten. Druckit en och en halv liter vatten. Bitit tänder av smärtan. Klappat mig själv med våta servetter. Det blev naturligtvis ingen långpromenad. Hade 95 i puls i morse. Antagligen inte helt i viloläge eftersom jag brukar ha 45-50 där och det låter mycket med 95, men antagligen rätt högt. Ingen snorkling idag. Kanske på kvällen förresten.
Natten var full av jobbiga drömmar i någon slags deliriumvariant av sömn.
Alla mina kläder utom ett par kalsonger är smutsiga och luktar helvete nu. Försökte få nåt tvättat igår, men det gick inte. Imorgon drar jag till Shiraz (tydligen, de hade krånglat med biljetten så at tjag fick komma till Shiraz istället för Yazd) ett par dagar stannar jag där innan jag drar til Esfahan igen för att handla på mig lite skit innan jag drar till Tehran igen. Som ni ser så ändras min resrutt rätt ofta. Min vän Joel brukade tralla på en sång som hade texten "vi stannar aldrig och tvekar, vi går dit kuken pekar". Ungefär så gör jag, fast inte med kuken utan med någon slags kulturell och intellektuell stimulans som mål.
I Shiraz skall jag försöka se det berömda Persepolis. Det sägs vara storslaget.
Jag kom på nu att jag faktiskt inte stött på en enda turist som reser ensam. De flesta reser i grupp eller med sin partner.
Får se om jag vågar mig ut en sväng idag. Solen steker och jag har skjorta och t-shirt samtidigt för at tslippa solen. Ingen solkräm.
Kul att höra att sakerna är bra med familjen där hemma! Kul att läsa!
Ha det nu bra vänner!
P.S När jag lämnar Kish är det som att jag börjar min resa hem, nu är jag långt söderut och skall ta mig till Tehran med ett par korta stopp. Resan börjar lida mot sitt slut känns det som. En natt här, två i Shiraz, två i Esfahan och slutligen en i Tehran. En preliminärplan dock. Som alltid.
Natten var full av jobbiga drömmar i någon slags deliriumvariant av sömn.
Alla mina kläder utom ett par kalsonger är smutsiga och luktar helvete nu. Försökte få nåt tvättat igår, men det gick inte. Imorgon drar jag till Shiraz (tydligen, de hade krånglat med biljetten så at tjag fick komma till Shiraz istället för Yazd) ett par dagar stannar jag där innan jag drar til Esfahan igen för att handla på mig lite skit innan jag drar till Tehran igen. Som ni ser så ändras min resrutt rätt ofta. Min vän Joel brukade tralla på en sång som hade texten "vi stannar aldrig och tvekar, vi går dit kuken pekar". Ungefär så gör jag, fast inte med kuken utan med någon slags kulturell och intellektuell stimulans som mål.
I Shiraz skall jag försöka se det berömda Persepolis. Det sägs vara storslaget.
Jag kom på nu att jag faktiskt inte stött på en enda turist som reser ensam. De flesta reser i grupp eller med sin partner.
Får se om jag vågar mig ut en sväng idag. Solen steker och jag har skjorta och t-shirt samtidigt för at tslippa solen. Ingen solkräm.
Kul att höra att sakerna är bra med familjen där hemma! Kul att läsa!
Ha det nu bra vänner!
P.S När jag lämnar Kish är det som att jag börjar min resa hem, nu är jag långt söderut och skall ta mig till Tehran med ett par korta stopp. Resan börjar lida mot sitt slut känns det som. En natt här, två i Shiraz, två i Esfahan och slutligen en i Tehran. En preliminärplan dock. Som alltid.
onsdag 23 april 2008
I omvänd ordning, vi åker till Esfahan igen
Eftersom jag inte vågar gå ut i solen igen så skriver jag en liten stund till. Hade ett par minuter kvar på mitt betalda internet med.
Jag har ju inte skrivit om mitt äventyr i staden Isfahan (eller Esfahan, vilket man vill). This is how it went down (short version):
Jag dök upp i Esfahan och träffade killen jag mötte på flygplatsen i Istanbul och det var full fart från början till slut. Första natten bodde vi hemma hos en trebarnsfamilj där de två yngsta grabbarna turades om att roa mig under de kommande dagarna. Vi har cruisat runt i många många timmar i bil. Vandrat runt i den kanske vackraste staden som finns i hela världen och slutligen bara haft det gött.
Jag har spenderat tid med Brandons släkt som är rätt stor med svenska mått. Suttit och ätit middag och lärt mig små ord på persiska. Massa god mat, sovit på en persisk matta och en massa grymma grejjer. Helt sjukt. Jag trodde aldrig jag skulel få vara med om en sån här sak. Nu har jag vänner för livet här känns det som.
fan. Orkade inte mer. Ha det!
EDIT:
De jag har träffat:
Brandon; Stockholmsbaserad ex-Iranier som hade vänligheten att bjuda in mig till Esfahan och en enorm gästfrihet när jag väl var där. Måste finna på något kul att köpa till honom.
Afshin; pappa i familjen jag har träffat en hel del. En karatemästare precis som Brandon.
Araz; En 18-årig kille som jag var på fest med och har cruisat på stan massor med.
Sahand(inho); En 16-årig kille som jag dragit runt en hel del med och snackat skit. Bland annat i de armenska kvarteren, Jolfa.
Hengame; Brandons tjej och förhoppnigsvis fru snart.
Massa massa släkt; Gästfriheten personifierade! Kheyyeli boholes!
Ett nedslag; Fest med Araz. Vi drog till en fest för en tjej som fyllde år. Festen var hos en kille som hette Sepehr tror jag. Det var Iransk vodka, livemusik och en hel del Iransk dans. Iransk dans är som att knulla fast med kläder på. Fast ofta ganska lite kläder på vad gäller damerna. Den Iranska vodkan var någon slags whisky blandad med den Iranska alkofria persikasmaksatta ölen och jos. Bara killarna drack sprit dock. Damerna höll sig lite mer i skinnet.
De tog det f ö lite lugnt för att polisen ofta gör raider på fester. Ungefär hälften av festerna sa någon.
Livemusiken var en snubbe som tjoade persiska slagdängor tillsammans med en kille som körde beats och skumma slingor på synt.
En del blev rätt packade. Speciellt Maher som f ö var Irans svar på Jesper Devrér.
När festen var slut så gick alla omkring och tog i hand med varandra och tackade för en go fest. Men innan det så bjöds det på massa mat. Sen körde alla hem.
Efter festen skulle det styras fajt med, en kille hade flörtat för mycket med en annan killes brud. Den en akillen var mycket större än den andra men de bytte nummer och skulle fajtas senare. Det visade sig att den killen som var liten hade fixat ett gäng polare som var snorpackade och rökte heroin till fajten. De polarna hade också varsin kniv. Den store killen backade och det hela löste sig. Men ibland gör sig de stora klyftorna här påminda, killen hade hyrt in snubbarna för ett par hundra spänn.
Så. Iran! HEP!
Jag har ju inte skrivit om mitt äventyr i staden Isfahan (eller Esfahan, vilket man vill). This is how it went down (short version):
Jag dök upp i Esfahan och träffade killen jag mötte på flygplatsen i Istanbul och det var full fart från början till slut. Första natten bodde vi hemma hos en trebarnsfamilj där de två yngsta grabbarna turades om att roa mig under de kommande dagarna. Vi har cruisat runt i många många timmar i bil. Vandrat runt i den kanske vackraste staden som finns i hela världen och slutligen bara haft det gött.
Jag har spenderat tid med Brandons släkt som är rätt stor med svenska mått. Suttit och ätit middag och lärt mig små ord på persiska. Massa god mat, sovit på en persisk matta och en massa grymma grejjer. Helt sjukt. Jag trodde aldrig jag skulel få vara med om en sån här sak. Nu har jag vänner för livet här känns det som.
fan. Orkade inte mer. Ha det!
EDIT:
De jag har träffat:
Brandon; Stockholmsbaserad ex-Iranier som hade vänligheten att bjuda in mig till Esfahan och en enorm gästfrihet när jag väl var där. Måste finna på något kul att köpa till honom.
Afshin; pappa i familjen jag har träffat en hel del. En karatemästare precis som Brandon.
Araz; En 18-årig kille som jag var på fest med och har cruisat på stan massor med.
Sahand(inho); En 16-årig kille som jag dragit runt en hel del med och snackat skit. Bland annat i de armenska kvarteren, Jolfa.
Hengame; Brandons tjej och förhoppnigsvis fru snart.
Massa massa släkt; Gästfriheten personifierade! Kheyyeli boholes!
Ett nedslag; Fest med Araz. Vi drog till en fest för en tjej som fyllde år. Festen var hos en kille som hette Sepehr tror jag. Det var Iransk vodka, livemusik och en hel del Iransk dans. Iransk dans är som att knulla fast med kläder på. Fast ofta ganska lite kläder på vad gäller damerna. Den Iranska vodkan var någon slags whisky blandad med den Iranska alkofria persikasmaksatta ölen och jos. Bara killarna drack sprit dock. Damerna höll sig lite mer i skinnet.
De tog det f ö lite lugnt för att polisen ofta gör raider på fester. Ungefär hälften av festerna sa någon.
Livemusiken var en snubbe som tjoade persiska slagdängor tillsammans med en kille som körde beats och skumma slingor på synt.
En del blev rätt packade. Speciellt Maher som f ö var Irans svar på Jesper Devrér.
När festen var slut så gick alla omkring och tog i hand med varandra och tackade för en go fest. Men innan det så bjöds det på massa mat. Sen körde alla hem.
Efter festen skulle det styras fajt med, en kille hade flörtat för mycket med en annan killes brud. Den en akillen var mycket större än den andra men de bytte nummer och skulle fajtas senare. Det visade sig att den killen som var liten hade fixat ett gäng polare som var snorpackade och rökte heroin till fajten. De polarna hade också varsin kniv. Den store killen backade och det hela löste sig. Men ibland gör sig de stora klyftorna här påminda, killen hade hyrt in snubbarna för ett par hundra spänn.
Så. Iran! HEP!
Fröken Gul och Herr Blå, kommer hälsar på
Idag gick jag o köpte mig dyrdyr snorkelutrustning. Den kostade 850 000. Fick tip som ett grymt rev som jag tog en bulle till. Väl där låg jag ett tag och lurade i vattnet utan att hitta några rev. En del småfisk kom förbi och blängde surt på mig. Sen helt plötsligt kom Fru Gul och Herr Blå. Två fina fiskar på ca:30cm styck som var ute på promenad och var mycket goda reprsesentater för den djupaste blå man kan hitta och den klaraste gul man kan se. Jag simmade efter dom och helt plötsligt låg jag inne i ett underbart rev som var ca:8m djupt, med toppar som nästan nådde ytan. Där inne fanns tiotals av dessa blåa och gula fiskar i samma storlek. Hundratals av de lite mindre som var långrandiga i samma färger. Tusentals av de mindre silverfärgade som cirkulerade mig i stora stim. Överväldigande.
Sådär höll det på ett tag. Men allt roligt har ett slut och jag var tvungen att simma in till en underbar strand som jag konstigt nog hade i stort sett helt själv. Alla stränder är nästan övergivna.
Jag har varit i Iran i solen nu i 11 eller 12 dagar. Inte fått någon som helst solbränna. Idag låg jag ett tag i vattnet och blev totalt sönderbränd känns det som. Är ordentligt röd.
Imorgon skall jag försöka göra ön ordentligt och vandra runt hela ön på det som är en fin cykelbana. Den är någonstans mellan 6-9 mil. Kan vara något längre eftersom den är fruktansvärt krokig. Räknar med att gå 6km/h vilket ger en vandringstid på 10-15h.
Väder: 28C med en Dew Point på 19C. Detta var klockan 9 imorse. Jag provvandrade lite idag. Två timmar mellan två och fyra. Det var varmt.
Klädsel o utrustning: Oömma kläder (som i skolan, hihi). Långbyxor krävs som alltid i Iran. Långärmad skjorta. Keps. Vandringsskor. Ryggsäck. 3l vatten. Lättare proviant. Kompass.
Detta blir bara av om jag inte är helt sönderbränd och död imorgon.
Saknar er alla!
Skriv gärna hur läget är med er i kommentarerna. Det är så svårt att hinna in på folks bloggar osv.
Sådär höll det på ett tag. Men allt roligt har ett slut och jag var tvungen att simma in till en underbar strand som jag konstigt nog hade i stort sett helt själv. Alla stränder är nästan övergivna.
Jag har varit i Iran i solen nu i 11 eller 12 dagar. Inte fått någon som helst solbränna. Idag låg jag ett tag i vattnet och blev totalt sönderbränd känns det som. Är ordentligt röd.
Imorgon skall jag försöka göra ön ordentligt och vandra runt hela ön på det som är en fin cykelbana. Den är någonstans mellan 6-9 mil. Kan vara något längre eftersom den är fruktansvärt krokig. Räknar med att gå 6km/h vilket ger en vandringstid på 10-15h.
Väder: 28C med en Dew Point på 19C. Detta var klockan 9 imorse. Jag provvandrade lite idag. Två timmar mellan två och fyra. Det var varmt.
Klädsel o utrustning: Oömma kläder (som i skolan, hihi). Långbyxor krävs som alltid i Iran. Långärmad skjorta. Keps. Vandringsskor. Ryggsäck. 3l vatten. Lättare proviant. Kompass.
Detta blir bara av om jag inte är helt sönderbränd och död imorgon.
Saknar er alla!
Skriv gärna hur läget är med er i kommentarerna. Det är så svårt att hinna in på folks bloggar osv.
tisdag 22 april 2008
hej!
Skriver ett kort hej bara. Har hängt med en uunderbar familj, eller snarare flera i Esfahan nu ett par dagar. Lite skönt att träffa lite gött folk o så. Pratat lite svenska, en del farsi o massa engelska.
Nu är jag på ön Kish. Det ska vara en paradisö, men jag vet inte riktigt. Om det är så bra som folk säger stannar jag här ett tag o kanske tar ett dykcert. Annars drar jag vidare till Bandar-e-Abbas sen Yazd sen Shiraz o sen Tehran o sist hem. Om jag inte åker till Esfahan igen.
Allt är bra. O jag har fått var amed om fantastisk asaker som jag kanske summerar sen när jag har tid.
Puss o kram på er o tack för kommentarerna.
P.S Mamma, du vet att man kan skriva kommentarer va? Hörde att du just ringde till Anna.
Nu är jag på ön Kish. Det ska vara en paradisö, men jag vet inte riktigt. Om det är så bra som folk säger stannar jag här ett tag o kanske tar ett dykcert. Annars drar jag vidare till Bandar-e-Abbas sen Yazd sen Shiraz o sen Tehran o sist hem. Om jag inte åker till Esfahan igen.
Allt är bra. O jag har fått var amed om fantastisk asaker som jag kanske summerar sen när jag har tid.
Puss o kram på er o tack för kommentarerna.
P.S Mamma, du vet att man kan skriva kommentarer va? Hörde att du just ringde till Anna.
torsdag 17 april 2008
Brev från en rockstjärna
Jag har ett par olika saker att ta upp idag.
Första saken går till Räfven; Är inte du i Prag? Isf ska du inte sitta och nörda på internet. För det andra, risken lär ju vara större att du inte kommer hem än att jag inte gör det. Alla mina vänner och bekanta skulle vara välkomna hit just nu UTOM du. Räfven gjorde följande fatala misstag i Prag senast:
1. Tacka nej till en biljettkontrollant på ett lite oartigt sätt.
Biljettkontrollant: -Draisajnasd jkaskap! (får jag se biljetten)
Räfven: *tittar lite på honom o skakar på huvudet och försöker gå ifrån honom*
2. Tittar jakande på ett par vakter som säger åt honom att ta av sig mössan i en kyrka för att sedan glatt fortsätta ha på sig mössan och vägra förstå att han måste ta av sig den.
3. kanske det värsta, börja rota med näven i dörrvakternas dricksburk på en nattklubb för att han "hade lagt svenska pengar i den". Plocka upp burken o ner med näven bara. Sånna saker hade du blivit ett huvud kortare för i ett land med stake i.
I övrigt är det kul att du läser ;)
Andra saken; Jag har alltid undrat var mina skämt tar vägen efter att jag dragit dom. u vet jag. de rullar runt mellan Tehran och Esfahan som stäpplöpare, elle rtumbleweed som de säger "over there".
Tredje; Man känner sig som Lawrence of Arabia när man åker tåg här. Lite den känslan som jag vill ha. Mycket därför jag har döpt reseprylen som jag har.
Fjärde; Jag åkte lyxtåg idag. TV, frukost mm. O massa massa trevligt folk. Fick tre e-mailadresser och telenummer samt en personlig inbjudan till ett hem. Underbart.
Femte; Kollade lite i tidningen idag. Halva sportsidan var om damfotboll. Med hijab såklart, men ändå. Damfotboll liksom.
Sjätte; Hela öknen känns som en geografilektion. Häftigt värre. Jag tror att jag måste åka hit igen. Är så mycket som jag missar. Dels för att jag inte orkar planera allt själv, men också för att det hade varit trevligt med sällskap ibland. Projektet är något tungdraget även om det finns stunder då saker går lättare.
Sjunde; Idag kom jag till Esfahan, här är jag en rockstjärna. Alla stannar på gatan och hälsar. Försöker sig på lite engelska. En flock damer i mörka hijabs flörtade oförblommerat. Polisen tog mig i hand. Folk sätter sig bredvid mig på restauranger. Ler uppskattande. Och nu är jag ändå på ett ställe där de är någorlunda vana vid turister. Men att man är en frisk fläkt som de är intresserade att få en sniff av är helt uppenbart.
Åttonde; Uppsatsprojektet är lite lagt på is. Dels är språksvårigheterna något större än jag trodde, men överkomliga om jag gav mig fan på't. Men jag är inte helt sugen på att hamna i rullorna igen. Eftersom de tog mitt namn och uppgifter under förra myndighetskontakten så vill jag inte gärna komma dit igen för att jag snokar.
Nionde; När man ligger i sin säng på kvällen och inte kan ringa hem och inte få någon kontakt med dom man gillar mest så är det lite jobbigt. Det är liksom ett äventyr inom en. Ena sekunden är allt så jävla bra, man gör precis det man ville, en ashäftig resa och man får kontrollera sig för att inte göra allt samtidigt. Nästa sekund så är det otroligt jobbigt att inte kunna lyfta på luren och ringa hem eller säga hej till dom man älskar. Som en känslomässig bergodalbana. Jag tog med lite musik jag gillar i min mobiltelefon, men det är knappt man vågar lyssna på sånt som är riktigt bra. Man kanske börjar grina.
Har med mig:
Säkert-Säkert (omöjlig att lyssna på om kvällarna egentligen, usch vad bra det är)
Damien Rice (hur fan stavar han egentligen)-Nine Crimes
The Who-Live at the Royal Albert Hall
Jag har i stort sett inga Rials kvar. Glömde växla igår. Idag hann jag inte fram i tid. Imorgon är det Fredag, heliga dagen. Hittills har jag växlat in 200$. Har kanske fyra kvar. Aj, aj, aj. Men jag ska träffa Brandon snart, han vet på råd.
Sist, men inte minst, det var ju det där med att skita med. Jag har nu skitit två gånger på en sån där hål-i-golvet-pryl. Båda gångerna var på mitt förra hotell med gemensam toalett och jag bytte till shorts när det begav sig. Känns oövrstigligt i långbyxor. Jag känner mig lite smutsig. Jag vet inte hur de har tänkt med den där slangen eller nånting. Man är rädd för att skita på sina egna byxor osv. Den som har tips, SKRIV NER DOM HÄR!
Sen luktar det otroligt illa med. WC är den bästa uppfinningen ever tror jag. Jag är så glad att jag just nu mår ok i magen. Det tackar jag högre makter för. Samt vitt bröd. Tack.
Må väl vänner, jag tänker mycket på er.
Första saken går till Räfven; Är inte du i Prag? Isf ska du inte sitta och nörda på internet. För det andra, risken lär ju vara större att du inte kommer hem än att jag inte gör det. Alla mina vänner och bekanta skulle vara välkomna hit just nu UTOM du. Räfven gjorde följande fatala misstag i Prag senast:
1. Tacka nej till en biljettkontrollant på ett lite oartigt sätt.
Biljettkontrollant: -Draisajnasd jkaskap! (får jag se biljetten)
Räfven: *tittar lite på honom o skakar på huvudet och försöker gå ifrån honom*
2. Tittar jakande på ett par vakter som säger åt honom att ta av sig mössan i en kyrka för att sedan glatt fortsätta ha på sig mössan och vägra förstå att han måste ta av sig den.
3. kanske det värsta, börja rota med näven i dörrvakternas dricksburk på en nattklubb för att han "hade lagt svenska pengar i den". Plocka upp burken o ner med näven bara. Sånna saker hade du blivit ett huvud kortare för i ett land med stake i.
I övrigt är det kul att du läser ;)
Andra saken; Jag har alltid undrat var mina skämt tar vägen efter att jag dragit dom. u vet jag. de rullar runt mellan Tehran och Esfahan som stäpplöpare, elle rtumbleweed som de säger "over there".
Tredje; Man känner sig som Lawrence of Arabia när man åker tåg här. Lite den känslan som jag vill ha. Mycket därför jag har döpt reseprylen som jag har.
Fjärde; Jag åkte lyxtåg idag. TV, frukost mm. O massa massa trevligt folk. Fick tre e-mailadresser och telenummer samt en personlig inbjudan till ett hem. Underbart.
Femte; Kollade lite i tidningen idag. Halva sportsidan var om damfotboll. Med hijab såklart, men ändå. Damfotboll liksom.
Sjätte; Hela öknen känns som en geografilektion. Häftigt värre. Jag tror att jag måste åka hit igen. Är så mycket som jag missar. Dels för att jag inte orkar planera allt själv, men också för att det hade varit trevligt med sällskap ibland. Projektet är något tungdraget även om det finns stunder då saker går lättare.
Sjunde; Idag kom jag till Esfahan, här är jag en rockstjärna. Alla stannar på gatan och hälsar. Försöker sig på lite engelska. En flock damer i mörka hijabs flörtade oförblommerat. Polisen tog mig i hand. Folk sätter sig bredvid mig på restauranger. Ler uppskattande. Och nu är jag ändå på ett ställe där de är någorlunda vana vid turister. Men att man är en frisk fläkt som de är intresserade att få en sniff av är helt uppenbart.
Åttonde; Uppsatsprojektet är lite lagt på is. Dels är språksvårigheterna något större än jag trodde, men överkomliga om jag gav mig fan på't. Men jag är inte helt sugen på att hamna i rullorna igen. Eftersom de tog mitt namn och uppgifter under förra myndighetskontakten så vill jag inte gärna komma dit igen för att jag snokar.
Nionde; När man ligger i sin säng på kvällen och inte kan ringa hem och inte få någon kontakt med dom man gillar mest så är det lite jobbigt. Det är liksom ett äventyr inom en. Ena sekunden är allt så jävla bra, man gör precis det man ville, en ashäftig resa och man får kontrollera sig för att inte göra allt samtidigt. Nästa sekund så är det otroligt jobbigt att inte kunna lyfta på luren och ringa hem eller säga hej till dom man älskar. Som en känslomässig bergodalbana. Jag tog med lite musik jag gillar i min mobiltelefon, men det är knappt man vågar lyssna på sånt som är riktigt bra. Man kanske börjar grina.
Har med mig:
Säkert-Säkert (omöjlig att lyssna på om kvällarna egentligen, usch vad bra det är)
Damien Rice (hur fan stavar han egentligen)-Nine Crimes
The Who-Live at the Royal Albert Hall
Jag har i stort sett inga Rials kvar. Glömde växla igår. Idag hann jag inte fram i tid. Imorgon är det Fredag, heliga dagen. Hittills har jag växlat in 200$. Har kanske fyra kvar. Aj, aj, aj. Men jag ska träffa Brandon snart, han vet på råd.
Sist, men inte minst, det var ju det där med att skita med. Jag har nu skitit två gånger på en sån där hål-i-golvet-pryl. Båda gångerna var på mitt förra hotell med gemensam toalett och jag bytte till shorts när det begav sig. Känns oövrstigligt i långbyxor. Jag känner mig lite smutsig. Jag vet inte hur de har tänkt med den där slangen eller nånting. Man är rädd för att skita på sina egna byxor osv. Den som har tips, SKRIV NER DOM HÄR!
Sen luktar det otroligt illa med. WC är den bästa uppfinningen ever tror jag. Jag är så glad att jag just nu mår ok i magen. Det tackar jag högre makter för. Samt vitt bröd. Tack.
Må väl vänner, jag tänker mycket på er.
tisdag 15 april 2008
Myndighetskontakt! *domdomdooom*
Jag drog till Park-e-Laleh idag. Det var ett kärleksnäste. Alla kära par går dit verkar det som. De höll till och med handen. Vissa tjejer hade knappt slöja. Men de hade den såklart, för parken var smockfull med poliser.
Efter att ha kollat lite på nån rollerdiscopryl ett tag drog jag vidare för att fota "US den of espionage" (former US Embassy). Det finns en jättefin väggmålning (a'la 35*20m) där det står "DOWN WITH THE USA" och en amerikanski flagga. Det var härifrån USA styrde landet med sin nickedocka Mohammed Reza. Det blev senare kidnappnings- hang-out i 444 dagar då revolutionen kom igång, de hade då personalen där som gisslan.
På väg mot "the Den" gick jag förbi en byggnad som tillhör "Minstry of Oil". Den såg lïte speciell ut så jag fotade den lite. Det skulle jag inte ha gjort visade det sig. En liten polis kom fram till mig och frågade vad jag pysslade med (givetvis på farsi). Efter en stunds fruktlöst diskuterande mellan oss tog han mig i armen och ledde ig in i denna Sovjetliknande byggnad. Genom säkerhetskontroller som jag bara fick gå´rakt igenom med militärer/militärpoliser med k-pistar. In på ett litet kontor med en man som var väldigt lugn och pratade lite farsi med mig för att sedan bläddra lite i några papper bara. Denna mannen hade en skitsnygg revolver som gjorde att jag kunde hålla mig f¨ör skratt i denna n´ågot bizarra situation. En giggle-loop startade dock. Som jag kvävde. Det var sex man som stog runt mig och alla utom en var beväpnade. Deras trevliga ton gjorde mig lite mindre nervig så klart.
En av dom tar kameran ifrån mig och den trevliga mannen med revolvern ringde en snubbe som kunde engelska. Jag fick prata med honom och han kollade läget med mig, bad lite om ursäkt och sade sedan att jag skulle ge dom mitt namn och radera bilderna.
Jag raderade bilderna medans de tittade på. Något nervös för att de skulle se bilderna på Majlis (inte en gammal svensk tant, utan deras parlament) som jag tog igår. Då hade nog min sits förvärrats något. Bilderna är nu borttagna.
Min resa mot "the Den" gick vidare. När jag kom fram frågade jag en polis ( det är fullt av dom, minst två i varje korsning) om jag fick fota den. Han tittar sig runt en stund o säger "NOW! Take it!"
So long!
Efter att ha kollat lite på nån rollerdiscopryl ett tag drog jag vidare för att fota "US den of espionage" (former US Embassy). Det finns en jättefin väggmålning (a'la 35*20m) där det står "DOWN WITH THE USA" och en amerikanski flagga. Det var härifrån USA styrde landet med sin nickedocka Mohammed Reza. Det blev senare kidnappnings- hang-out i 444 dagar då revolutionen kom igång, de hade då personalen där som gisslan.
På väg mot "the Den" gick jag förbi en byggnad som tillhör "Minstry of Oil". Den såg lïte speciell ut så jag fotade den lite. Det skulle jag inte ha gjort visade det sig. En liten polis kom fram till mig och frågade vad jag pysslade med (givetvis på farsi). Efter en stunds fruktlöst diskuterande mellan oss tog han mig i armen och ledde ig in i denna Sovjetliknande byggnad. Genom säkerhetskontroller som jag bara fick gå´rakt igenom med militärer/militärpoliser med k-pistar. In på ett litet kontor med en man som var väldigt lugn och pratade lite farsi med mig för att sedan bläddra lite i några papper bara. Denna mannen hade en skitsnygg revolver som gjorde att jag kunde hålla mig f¨ör skratt i denna n´ågot bizarra situation. En giggle-loop startade dock. Som jag kvävde. Det var sex man som stog runt mig och alla utom en var beväpnade. Deras trevliga ton gjorde mig lite mindre nervig så klart.
En av dom tar kameran ifrån mig och den trevliga mannen med revolvern ringde en snubbe som kunde engelska. Jag fick prata med honom och han kollade läget med mig, bad lite om ursäkt och sade sedan att jag skulle ge dom mitt namn och radera bilderna.
Jag raderade bilderna medans de tittade på. Något nervös för att de skulle se bilderna på Majlis (inte en gammal svensk tant, utan deras parlament) som jag tog igår. Då hade nog min sits förvärrats något. Bilderna är nu borttagna.
Min resa mot "the Den" gick vidare. När jag kom fram frågade jag en polis ( det är fullt av dom, minst två i varje korsning) om jag fick fota den. Han tittar sig runt en stund o säger "NOW! Take it!"
So long!
Rikedomar o sånt
Jag var just på ett museum där de hade landets finaste juveler. För de som läser kalle anka är Koh-i-noor (eller Korr-i-dor som de kallar den där, o alltid etar efter den i Långtbortistan) ett välkänt begrepp. Koh-i-noor är den finsate diamanten som finns i hela världen. Den finns nu i England efter att Britterna stal den under deras imperialistiska era. Men, dess syskonsten återfinns här och är en gigantiskt sten på jag vet inte hur många karat (eller kvadrat kanske är bättre beskrivning på dess storlek. När kändisarna från hollywood pratar om "a rock" kan de slänga sig i brunnen (raggadish!) eftersom en äkta "rock" som denna har man inte på fingret, den har man i väska. Eller som i detta fallet, i en källare inne på landets centralbank. Med rätt extrema säkerhetsföreskrifter.
Det har startats minst två krig om dessa diamanterna. Antagligen fler.
Tja, vad kan jag säga. Det var smockfullt med diamanter, smaragder, rubiner, guld osv. Rubiner som mindre ägg mm. Värdet är flera miljarder. O en gamal Shah ville sälja hela Irans rikedomar (ALLA rikedomar) för 40 000 pund. O sen 10 00 pund per år köparen ville ha kvar det. Det blev inget av det där dock.
Jag är inte så rik utan har underbudgeterat lite. Skaffade ett annat hotell idag för att bättra på ekonomin. Blev givetvis blåst som fan. Men gör en ny förhandling imorgon. Mitt nya är på 6-7kvm. Gemensam toa o dusch. Hål i marken-varianten.
Lyckades ringa hem idag med. Det var skönt att höra Annas röst, trots att jag stog på Ferdosi St. som är den mest trafikerade i hela Tehran. Det är lite ensamt på kvällarna, trots att jag är mitt bland 14 miljoner människor. På kvällarna är det mycket svårare att få tag i nån som pratar engelska med. Ikväll skulle iallafall jag o Kevin göra nåt. Sitter o väntar på honom nu.
Må väl vänner o älskade!
söndag 13 april 2008
Taroof!
Igår strax efter att jag skrev här rang jag på en kille som var Iranier, men hade bott i Kanada i några år. Jag bjöd honom på ett glas OJ varpå han erbjö¨d sig att visa mig lite runt stan. Det blev en helt sjuk resa.
Vi drog till hans farsas kontor och hälsade på, en riktigt big shot. Jag blev bjuden på te osv. Sen tog vi en vända på stan där han sa att allt var skit och alla var fattiga här (i denna delen av stan). Jag, Kevin och hans farsa tog sen bilen till den norra delen där de bodde och där de rika bodde. Goddamn vad fint. Jag fick komma in och hälsa på hos dom en stund med. Toknajs!
Kevin ville sen visa mig mer av stan. Vi drog runt i den helgalna stan i 3h med bilen. Totalt hängde jag och Kevin i 7h. Det var asnajs. Ska ringa honom idag, han skulle bjuda på fest ikväll. En hederlig korvfest som man säger i Sverige.
Jag ordnade boende med. De hade inga singelrum så jag tänkte ta ett dubbelt eftersom jag inte sovit på 38h när jag skulle checka in. Då rå´kade jag thyvlyssna på´en fransman som stog där o var i samma sits. Inatt bodde jag därf¨ör med Guilleme. F¨ör 60 svenska bagare.
Det blev väldigt ensamt i natt ändå eftersom jag inte fick igång min tele. Det är en skön lyx, som är sv´år att vara utan, att få´ett sms från sin älskling innan man somnar.
Nu ska jag ut o käka frulle o pruta s´å mycket jag vågar med en barberare för att fräscha upp mig.
Egentligen skulle jag ha tagit upp tre ämnen här, taroof, iranska kvinnor och religion. Iställer blev det massa dösnack.
Taroof, en artighetsultur där du måste erbjuda massa saker hela tiden och den andra måste neka ett visst antal gånger. Detta är skitkrångligt och jag skakade säkert 50 man i hand igår på´Kevins farsas kontor. Som tur är sa Kevin, fuck taroof, vilket gjorde att man kuned vara mer avspänd.
Kevin sa också, fuck the government and it's fuckin' religion. Själv är han zoroastriker, men inte särskilt troende. Detta lanet är ett av de minst religiösa jag varit i, såvitt jag sett. Marocko, Tunisien, Grekland är exempel som man mycket mer ser religion i.
Iranska kvinnor får ett eget kapitel nästa g´ång. Men man ser do inte särskilt mycket kan man sammanfatta det.
Må väl!
Det kliar konstigt på mig i dag förresten. Usch.
Vi drog till hans farsas kontor och hälsade på, en riktigt big shot. Jag blev bjuden på te osv. Sen tog vi en vända på stan där han sa att allt var skit och alla var fattiga här (i denna delen av stan). Jag, Kevin och hans farsa tog sen bilen till den norra delen där de bodde och där de rika bodde. Goddamn vad fint. Jag fick komma in och hälsa på hos dom en stund med. Toknajs!
Kevin ville sen visa mig mer av stan. Vi drog runt i den helgalna stan i 3h med bilen. Totalt hängde jag och Kevin i 7h. Det var asnajs. Ska ringa honom idag, han skulle bjuda på fest ikväll. En hederlig korvfest som man säger i Sverige.
Jag ordnade boende med. De hade inga singelrum så jag tänkte ta ett dubbelt eftersom jag inte sovit på 38h när jag skulle checka in. Då rå´kade jag thyvlyssna på´en fransman som stog där o var i samma sits. Inatt bodde jag därf¨ör med Guilleme. F¨ör 60 svenska bagare.
Det blev väldigt ensamt i natt ändå eftersom jag inte fick igång min tele. Det är en skön lyx, som är sv´år att vara utan, att få´ett sms från sin älskling innan man somnar.
Nu ska jag ut o käka frulle o pruta s´å mycket jag vågar med en barberare för att fräscha upp mig.
Egentligen skulle jag ha tagit upp tre ämnen här, taroof, iranska kvinnor och religion. Iställer blev det massa dösnack.
Taroof, en artighetsultur där du måste erbjuda massa saker hela tiden och den andra måste neka ett visst antal gånger. Detta är skitkrångligt och jag skakade säkert 50 man i hand igår på´Kevins farsas kontor. Som tur är sa Kevin, fuck taroof, vilket gjorde att man kuned vara mer avspänd.
Kevin sa också, fuck the government and it's fuckin' religion. Själv är han zoroastriker, men inte särskilt troende. Detta lanet är ett av de minst religiösa jag varit i, såvitt jag sett. Marocko, Tunisien, Grekland är exempel som man mycket mer ser religion i.
Iranska kvinnor får ett eget kapitel nästa g´ång. Men man ser do inte särskilt mycket kan man sammanfatta det.
Må väl!
Det kliar konstigt på mig i dag förresten. Usch.
lördag 12 april 2008
exceptions, exceptations, expectatons
En rivstart. Och min nya plånbok.
Egentligen kunde jag ha slutat där, men det är så roligt att jag får skriva det ändå.
Har hittills scoreat 3 telefonnummer bl.a.
Lite nervig inför resan var man ju på Arlanda (jag såg fö käääändisar på flygbussen, ICA-reklamsgänget skulle nog spela in nytt), men allt gick bra så fort jag kom in i Turkish Airlines oerhört turkigt inredda plan) gröna skinnsäten osv. Fullt med turkar var där också. En av dom hette Gürün o var kanadensisk turk som varit i sverige. En tant. Jag fick hennes nummer om jag skulle till Istanbul nån gång, vilket jag berättade att jag hade lite småplaner på.
På fl.pl. Istanbul träfade jag en kickboxare jag träffat förr. Han skulle till Iran o fightas. Han och jag ska hooka upp i Esfahan och om jag vill så får jag bo hos honom och hans föräldrar. En guidad visning. :)
I passkontrollen på Imam Khomeinis fl.pl. klockan halv sex lokal tid säger en dam till mig, -vad gör en kille som du på ett ställe som det här? Det var en amerikanska med två barn som skule hit och begrava sin mor som precis hade dött. Trots två aströtta (givetvis) barn och stressig kösituation så tog hon sig tid att snacka med mig ett tag. Hon hade bott i Göteborg och jobbat som Tandläkarassistent. Jag fick hennes nummer om jag skulle behöva hjälp med "vad som helst". jag var f ö sist ut därifrån. BARA jag och sex ksp-beväpnade Iranier. -Salaam, provade jag glatt, de surade vidare.
Helvete vad folk är vänliga. Alla hälsar och pratar med mig. Provar sin engelska, som är stakt varierande kvalitet på.
Sen Torsdags morgon har jag sovit några timmar på tåget till sthlm, fyra timmar i sthlm, en halvtimme på flyget. Jag är inne på min 27:e vakna timma nu om man räknar bort flyget. Är helt yr och väntar på att få mitt rum på Hotell Naderi (tel; riktnr o lands o sånt sen 670) Jomhuri-ye Eslami avenue 1872 tror jag... Klockan 2 får jag rummet iaf. Orkar knappt gå ut på stan nu. Somnade mitt i maten nyss.
Kul grejj 1: Taxichaffisen som skulle köra mig till Stan från flygplatsen hade DVD i bilen. P åden visade han musikvideos som var så nära porr man bara kan komma. "Russian girls" bl.a. Sen körde han lite Abba Teens :D till dom bet hans sig i näven o gjorde ett runktecken o pekade på skärmen medans han höll på att köra över ett gäng slöjbeklädda tjejer på väg till skolan.
Kul grejj 2: WE'RE IN THE MONEY! Jag blev miljonär vid 6-snåret i morse. 1,8 miljoner fick jag för 200$. En bunt tjock som en halvtum.
Nehej. Nu trillar jag snart av stolen. Men jag är för yr för att gå...
fredag 11 april 2008
Resrutt för den färgseende
Resan kommer preliminärt att se ut som följer:
1. Landar i Tehran, hänger där några dagar.
2. Flyger till Bandar-e-Abbas, badar, dyker, kanske åker till ön Qish.
3. Bussar till Shiraz o njuter av dess högt utvecklade estetiska och filosofiska ådra.
4. Bussar vidare till Yazd för att titta på vackra byggnader och marknader.
5. Tågar till Esfahan för att avnjuta det goda livet med vacker arkitektur och stadsplanering. Ett vackert yttre med ett hjärta av guld.
6. Tågar på till Qom, som jag inte vet så mycket om (det råkade rimma).
7. Sen återvänder jag till Tehran för att känna lite storstadspuls då staden har mellan 8 o 13 miljoner invånare beroende på hur man räknar.
8. Om jag får tid kommer jag att tamig upp i bergen norr om Tehran för lite skidåkning.
www.tehrantimes.com Här kan ni läsa vad som händer nyhetsmässigt i Tehran och Iran.
www.tehran24.com Här kan du hitta foton på Tehran med omnejd.
Må väl vänner!
Men, är det inte krig där?
Nej!
Det var ett skitjobbigt hej då igår. Jag var dåligt mentalt förberedd och det blev jättesorgligt på tågstationen när jag begav mig till den kungliga hufvudstaden. Jag trodde att jag skulle svimma när jag höll på att missa en sista titt på soetgrisen när tåget började rulla. Jag svimmade inte utan hann se henne och vinka lite.
Så här ser det ut, mitt visum (kolla vilken crappy kamera på min nya mobil):

Historien om mitt visum lyder såhär kära barn; den 25:e februari skickade jag min ansökan med allt vad som ska vara med (ditt pass, två ex av ansökan 3-sidor lång, 4 passfoton, en kopia av huvudsidan i ditt pass, returkuvert frankerat rekommenderat, samt kvitto på att betalt 600 bagare till dom för deras gedigna jobb) till Irans ambassad. Fyra veckor senare började jag bli lite orolig eftersom jag hade köpt biljett som skulle ta mig till Iran den 12:e. Jag mailar. Hej, jag börjar bli lite orolig, hur lång tid tar det? (fast på engelska med fina snirkliga ord o artigheter). "Minst 4 veckor" (fast på engelska, men utan artigheter). Efter 6 veckor börjar jag bli orolig igen. Mailar. "Hej, jag skall åka snart. När får jag det? Bara en vecka kvar." (artigt o snällt såklart). "Din ansökan ligger i bråttomhögen".
Pjuuuh! tänkte jag. I en Iransk bråttomhög går det nog fort.
Fyra dagar innan avfärd har jag inte hört något utan skickar ett mail igen där jag säger att jag vill ha mitt pass och visum på fredag (idag). Om det inte är klart så vill jag ändå ha mitt pass och skiter i Iran (givetvis artigt o snirkligt igen). Svaret blir: Du kan komma o hämta ditt pass med visum på Fredag. Och återigen slås jag av den varma och informativa stämningen som sprids.
Anyhoooo, jag dyker upp idag och sätter mig en en kö där jag har nummer 14. På fyrtio minuter har man klarat av 3 nummer. Alla står överallt och springer som höns och ska "bara fråga en sak". När det blir min tur (knappa 3h senare) så berättar jag mitt ärende. Han säger att jag får minsann sitta ner en stund så ska han kolla och tar med sig mitt körkort. Han är borta i 10 minuter (varpå hela kön står helt still, då han är ensam i kassan) och återvänder sen med andra ärenden. "Viktor Moberg" ropar han ytterligare 10 min senare i högtalarna, kollar frågande på mig och vinkar in mig.
-Viktor Moberg?
-Nej, Martin. Du har mitt körkort. Där står det.
-Jajustja! *ler* Du får sitta ner i 10 minuter.
*spelar låten från naturprogrammen som man spelar när ett lejon jagar en zebra i slow-mo*
"Martin!" låter högtalaren varpå jag går in och får mitt pass med en liten klisterlapp på sidan 8. Tackar artigt och tittar på den medans gamandet om vem som är näste man börjar. DOM HAR JU PROCESSAT ÄRENDET IDAG! MEDANS JAG SATT OCH VÄNTADE! DET TAR 10 MINUTER!
Det var ett skitjobbigt hej då igår. Jag var dåligt mentalt förberedd och det blev jättesorgligt på tågstationen när jag begav mig till den kungliga hufvudstaden. Jag trodde att jag skulle svimma när jag höll på att missa en sista titt på soetgrisen när tåget började rulla. Jag svimmade inte utan hann se henne och vinka lite.
Så här ser det ut, mitt visum (kolla vilken crappy kamera på min nya mobil):
Historien om mitt visum lyder såhär kära barn; den 25:e februari skickade jag min ansökan med allt vad som ska vara med (ditt pass, två ex av ansökan 3-sidor lång, 4 passfoton, en kopia av huvudsidan i ditt pass, returkuvert frankerat rekommenderat, samt kvitto på att betalt 600 bagare till dom för deras gedigna jobb) till Irans ambassad. Fyra veckor senare började jag bli lite orolig eftersom jag hade köpt biljett som skulle ta mig till Iran den 12:e. Jag mailar. Hej, jag börjar bli lite orolig, hur lång tid tar det? (fast på engelska med fina snirkliga ord o artigheter). "Minst 4 veckor" (fast på engelska, men utan artigheter). Efter 6 veckor börjar jag bli orolig igen. Mailar. "Hej, jag skall åka snart. När får jag det? Bara en vecka kvar." (artigt o snällt såklart). "Din ansökan ligger i bråttomhögen".
Pjuuuh! tänkte jag. I en Iransk bråttomhög går det nog fort.
Fyra dagar innan avfärd har jag inte hört något utan skickar ett mail igen där jag säger att jag vill ha mitt pass och visum på fredag (idag). Om det inte är klart så vill jag ändå ha mitt pass och skiter i Iran (givetvis artigt o snirkligt igen). Svaret blir: Du kan komma o hämta ditt pass med visum på Fredag. Och återigen slås jag av den varma och informativa stämningen som sprids.
Anyhoooo, jag dyker upp idag och sätter mig en en kö där jag har nummer 14. På fyrtio minuter har man klarat av 3 nummer. Alla står överallt och springer som höns och ska "bara fråga en sak". När det blir min tur (knappa 3h senare) så berättar jag mitt ärende. Han säger att jag får minsann sitta ner en stund så ska han kolla och tar med sig mitt körkort. Han är borta i 10 minuter (varpå hela kön står helt still, då han är ensam i kassan) och återvänder sen med andra ärenden. "Viktor Moberg" ropar han ytterligare 10 min senare i högtalarna, kollar frågande på mig och vinkar in mig.
-Viktor Moberg?
-Nej, Martin. Du har mitt körkort. Där står det.
-Jajustja! *ler* Du får sitta ner i 10 minuter.
*spelar låten från naturprogrammen som man spelar när ett lejon jagar en zebra i slow-mo*
"Martin!" låter högtalaren varpå jag går in och får mitt pass med en liten klisterlapp på sidan 8. Tackar artigt och tittar på den medans gamandet om vem som är näste man börjar. DOM HAR JU PROCESSAT ÄRENDET IDAG! MEDANS JAG SATT OCH VÄNTADE! DET TAR 10 MINUTER!
onsdag 9 april 2008
Nu börjar vi på riktigt!
Jag har ju egentligen inte startat resedagboken/resebloggen (eller vad man ska kalla det, jag kommer på nåt sen) på ett bra sätt. Hittills har det bara varit massa gnäll och elaka bilder, så en presentation vore på sin plats kanske.
Den startades för att jag skulle kunna ha kontakt med mina nära och kära på hemmaplan när jag nu åker till Iran för att fila lite på min C-uppsats. Men det är rätt futtigt att bara ha den till det, så nu är den en dokumentation över balla händelser och resor som händer mig. Därför är ni läsare med och skriver bloggen.
Detta är jag som bevisar vem som är den mest seriösa sökanden till PHS (tagen en minut efter stresstestet):
Den startades för att jag skulle kunna ha kontakt med mina nära och kära på hemmaplan när jag nu åker till Iran för att fila lite på min C-uppsats. Men det är rätt futtigt att bara ha den till det, så nu är den en dokumentation över balla händelser och resor som händer mig. Därför är ni läsare med och skriver bloggen.
Detta är jag som bevisar vem som är den mest seriösa sökanden till PHS (tagen en minut efter stresstestet):
Jag kommer nog lägga upp lite bilder på nära och kära för att kunna visa min blogg för någon av de människor som jag kommer möta under min resa. Förhoppningsvis är föregående meddelanden borttagna då.
Jag ogillar att kombinera mitt namn med bilder här på internet. Så den som eventuellt skulle vilja kommentera, gör det bara med förnamn.
P.S Kolla radbrytet i det översta stycket. Det om något borde straffas med döden.
Jag ogillar att kombinera mitt namn med bilder här på internet. Så den som eventuellt skulle vilja kommentera, gör det bara med förnamn.
P.S Kolla radbrytet i det översta stycket. Det om något borde straffas med döden.
Den-där-snubben-på-radio säger, ÄNTLIGEN!
"Mr. Martin ****,You may come to pick up your passport with visa on Friday.Regards,
Consular Section"
Consular Section"
tisdag 8 april 2008
spräng skiten o bygg parkeringsplats av allt!
Jag hade läst på, jag hade fixat allt i rätt god tid, jag var så jävla taggad.
Idag är det tre dagar kvar tills jag kanske åker. Vägen dit:
1. Iranska ambassaden tar dryga sex veckor på sig att fixa visum. När det är en vecka kvar tills jag ska åka så skickar jag ett andra mail där jag ber om lite info om vad som som händer. Detta blir svaret:
> Mr. Martin ****,
> Your inquiry will be given to Visa Section as urgent.
> Consular Section
Jag har alltså inte en chans att förbereda mig inför detta. Jag vet fortfarande inte om jag får komma in i Iran eller inte. Common courtisy: *dum bild*
2. Man ber den som sitter inne med mina pengar att föra över dom till mig så att jag har en ekonomisk back-up under resan och slipper fixa massa ärenden från Iran. Det tar två veckor att ringa banken. Antagligen hinner jag inte få pengarna.
3. Deklarationen dyker inte upp i tid. Ge mig en sportslig kära skatteverket!
4. En big jävla business som egentligen skulle sitta på förstaplatsen dyker upp. Jag maskerar den genom att inte tala om den på fjärde så att ingen fattar.
5. Jag jobbar som lärare och får betalt per undervisningstimma precis som att det inte tog tid att planera lektioner. Effektiv lön ca: 50kr/h brutto.
6. Min uppsats kommer inte igång. Denna punkten skall jag ärligt ta på mig själv. Jag har inte kommit igång som jag borde. Men då är detta en punkt som jag inte stör mig så mycket på heller. Detta är ju faktiskt mitt fel.
7. Allt ovanstående har gjort att jag helt enkelt är osugen, inte tillräckligt påläst och sliten såhär inför trippen. Kul att börja resan som ett handikappat djur.
Jag skaffade en back-upplan (<--otroligt fult ord, borde anglofierat det) och om jag inte får mitt visum så tar jag min flygbiljett till Tehran som mellanlandar i Istanbul och river av Turkiet, Syrien, Libanon, Israel, Jordanien och slutligen Egypten istället. Sen snackar jag skit om Iranierna resten av mitt liv.
Så. Färdiggnällt!
Idag är det tre dagar kvar tills jag kanske åker. Vägen dit:
1. Iranska ambassaden tar dryga sex veckor på sig att fixa visum. När det är en vecka kvar tills jag ska åka så skickar jag ett andra mail där jag ber om lite info om vad som som händer. Detta blir svaret:
> Mr. Martin ****,
> Your inquiry will be given to Visa Section as urgent.
> Consular Section
Jag har alltså inte en chans att förbereda mig inför detta. Jag vet fortfarande inte om jag får komma in i Iran eller inte. Common courtisy: *dum bild*
2. Man ber den som sitter inne med mina pengar att föra över dom till mig så att jag har en ekonomisk back-up under resan och slipper fixa massa ärenden från Iran. Det tar två veckor att ringa banken. Antagligen hinner jag inte få pengarna.
3. Deklarationen dyker inte upp i tid. Ge mig en sportslig kära skatteverket!
4. En big jävla business som egentligen skulle sitta på förstaplatsen dyker upp. Jag maskerar den genom att inte tala om den på fjärde så att ingen fattar.
5. Jag jobbar som lärare och får betalt per undervisningstimma precis som att det inte tog tid att planera lektioner. Effektiv lön ca: 50kr/h brutto.
6. Min uppsats kommer inte igång. Denna punkten skall jag ärligt ta på mig själv. Jag har inte kommit igång som jag borde. Men då är detta en punkt som jag inte stör mig så mycket på heller. Detta är ju faktiskt mitt fel.
7. Allt ovanstående har gjort att jag helt enkelt är osugen, inte tillräckligt påläst och sliten såhär inför trippen. Kul att börja resan som ett handikappat djur.
Jag skaffade en back-upplan (<--otroligt fult ord, borde anglofierat det) och om jag inte får mitt visum så tar jag min flygbiljett till Tehran som mellanlandar i Istanbul och river av Turkiet, Syrien, Libanon, Israel, Jordanien och slutligen Egypten istället. Sen snackar jag skit om Iranierna resten av mitt liv.
Så. Färdiggnällt!
Etiketter:
asfaltera hela mellanöstern-föreningar,
hamoustragik
måndag 7 april 2008
Ett första inlägg som jag skall radera förhoppningsvis
Iranska ambassaden har tagit dryga sex veckor på sig för att fixa mig ett visum. Jag åker på Lördag om de får tummen ur. I väntan på det så bjuckar på denna: *dum bild*
Etiketter:
sandneger,
seg som napalm,
visum
tisdag 26 februari 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
