fredag 11 april 2008

Men, är det inte krig där?

Nej!

Det var ett skitjobbigt hej då igår. Jag var dåligt mentalt förberedd och det blev jättesorgligt på tågstationen när jag begav mig till den kungliga hufvudstaden. Jag trodde att jag skulle svimma när jag höll på att missa en sista titt på soetgrisen när tåget började rulla. Jag svimmade inte utan hann se henne och vinka lite.

Så här ser det ut, mitt visum (kolla vilken crappy kamera på min nya mobil):



Historien om mitt visum lyder såhär kära barn; den 25:e februari skickade jag min ansökan med allt vad som ska vara med (ditt pass, två ex av ansökan 3-sidor lång, 4 passfoton, en kopia av huvudsidan i ditt pass, returkuvert frankerat rekommenderat, samt kvitto på att betalt 600 bagare till dom för deras gedigna jobb) till Irans ambassad. Fyra veckor senare började jag bli lite orolig eftersom jag hade köpt biljett som skulle ta mig till Iran den 12:e.  Jag mailar. Hej, jag börjar bli lite orolig, hur lång tid tar det? (fast på engelska med fina snirkliga ord o artigheter). "Minst 4 veckor" (fast på engelska, men utan artigheter). Efter 6 veckor börjar jag bli orolig igen. Mailar. "Hej, jag skall åka snart. När får jag det? Bara en vecka kvar." (artigt o snällt såklart). "Din ansökan ligger i bråttomhögen".

Pjuuuh! tänkte jag. I en Iransk bråttomhög går det nog fort.

Fyra dagar innan avfärd har jag inte hört något utan skickar ett mail igen där jag säger att jag vill ha mitt pass och visum på fredag (idag). Om det inte är klart så vill jag ändå ha mitt pass och skiter i Iran (givetvis artigt o snirkligt igen). Svaret blir: Du kan komma o hämta ditt pass med visum på Fredag. Och återigen slås jag av den varma och informativa stämningen som sprids.

Anyhoooo, jag dyker upp idag och sätter mig en en kö där jag har nummer 14. På fyrtio minuter har man klarat av 3 nummer. Alla står överallt och springer som höns och ska "bara fråga en sak". När det blir min tur (knappa 3h senare) så berättar jag mitt ärende. Han säger att jag får minsann sitta ner en stund så ska han kolla och tar med sig mitt körkort. Han är borta i 10 minuter (varpå hela kön står helt still, då han är ensam i kassan) och återvänder sen med andra ärenden. "Viktor Moberg" ropar han ytterligare 10 min senare i högtalarna, kollar frågande på mig och vinkar in mig.

-Viktor Moberg?
-Nej, Martin. Du har mitt körkort. Där står det.
-Jajustja! *ler* Du får sitta ner i 10 minuter.

*spelar låten från naturprogrammen som man spelar när ett lejon jagar en zebra i slow-mo*
"Martin!" låter högtalaren varpå jag går in och får mitt pass med en liten klisterlapp på sidan 8. Tackar artigt och tittar på den medans gamandet om vem som är näste man börjar. DOM HAR JU PROCESSAT ÄRENDET IDAG! MEDANS JAG SATT OCH VÄNTADE! DET TAR 10 MINUTER!

1 kommentar:

Anonym sa...

tjena
det är farsan här
Vill bara kolla läget att det är bra
med dig.
Lite osäker på hur man kommer in.
men jag tryckte mig fram till något i alla fall.
Backup ? har du gett någon fullmakt
till dina konton ?
Ha det bäst
Jan